Fam Jens Pettersson
Angående propellerstigning, och därmed normalt maskinvarvtal, så är det en smaksak vad man väljer, inom ramen för vad naturen tillåter.
Ur ett historiskt perspektiv är dock 300 rpm ett lågt varvtal för en liten ångslupsmaskin. Små maskiner hade normalt en “symaskinliknande” karaktär.
Eftersom kolvhastigheten är en begränsande faktor, är varvtalet konstruktionsmässigt omvänt proportionellt mot slaglängden. Varvtalet är alltså lägre ju större maskinen är. Jag såg nyligen uppgifter från ett par lite större slupmaskiner, från omkring 1890. En maskin med 8 tum (203,6 mm) slaglängd hade ett varvtal av 600 per minut; medan en maskin med 9 tum slaglängd hade ett varvtal av 500 per minut. Detta var slupar för höga farter. Varvtalen får därför anses som relativt höga för den tiden, men motsvarar för en maskin med 4 tums slaglängd 1 200 rpm, alltså 8 gånger högre än det varvtal “Wäsmans” maskin gör för närvarande.
Ur en historisk synpunkt är alltså ett varvtal av 300 per minut, på den lilla maskinen i Wäsman, fortfarande lågt.
Det är med maskinvarvtal, som med slupfart; enkelt att åstadkomma låga. Högre varvtal ställer större krav på konstruktören, men ett varvtal som är bara en fjärdedel av vad 1890-talets teknik klarade, bör inte erbjuda några större utmaningar idag, 130 år senare.
Ett naturligt första steg för “Wäsman” är prov med högre maskinvarvtal, åtminstone 300 rpm, och samtidig mätning av ångförbrukningen. Resultaten bör ge goda indikationer på möjliga åtgärder i syfte att öka farten.