Elden, eller fyren som vi brukar säga, brinner i en eldstad som är helt innesluten i ångpannan. Egentligen kan man elda en ångpanna med vadsomhelst som brinner, men vanligtvis använder man något som avger mycket värme i förhållande till sin volym. I en båt har man ju begränsade möjligheter att ta med hur mycket bränsle som helst. Det kan vara kol, ved, olja, gas eller träpellets. Mest värme får man om man eldar kol, men av miljöskäl är det mindre vanligt att man gör det numera. På större ångbåtar i Sverige är olja det vanligaste bränslet, medan ved, är vanligast i mindre båtar. För ångbåtsnördar är doften av koleldning naturligtvis rena rama parfymen….
För att det ska brinna i eldstaden krävs alltså något brännbart, luft och värme. Tar man bort något av de här elementen slocknar fyren och det är det värsta som kan hända för då bildas ingen ånga och trycket sjunker och maskinen stannar.
Om man eldar med fasta bränslen måste elden ligga på ett galler, eller roster som det också kallas. Ett roster fyller ytterligare två funktioner. Det förser fyren med stora mängder luft till förbränningen, men släpper också igenom askan som uppstår när det fasta bränslet brinner. Därför kallas utrymmet under fyren för asklåda. Luften till förbränningen kommer in via en ventil som sitter på luckan till asklådan. Den kallas spjäll. Genom att reglera hur mycket luft som tillförs kan man reglera hur kraftigt fyren ska brinna i den s k flamugnen. Det är t ex ingen idé att elda för fullt när man har gått in till kaj eller ligger i en sluss. Då kan man stänga spjället och det produceras mindre värme och därmed mindre ånga.
Om man eldar med gas eller olja finns det inga roster utan olja och luft pumpas in fyren under högt tryck och förbränns.
Vid eldning med ved behövs större volym i flamugnen. Därför används inte heller då roster utan man eldar i princip i asklådan. Den bildade glödbädden gör att förbränningen blir i det närmaste fullständig och med liten mängd aska.
Den här tabellen visar hur mycket energi, dvs hur mycket ånga man kan göra av en viss mängd bränsle. Som framgår av tabellen får man ut mest ånga ur stenkol och minst ur torv. Åtminstone om man räknar hur mycket man får ur en kubikmeter av bränslet. Tyvärr är det så att när man förbränner stenkol blir det också mycket koldioxid som biprodukt. Därför är det bara de största båtarna som använder kol eller olja som bränsle. Man kan av praktiska skäl inte elda med t ex ved på dem. Det skulle inte gå att ta ombord tillräckligt med ved eftersom ved innehåller lite energi jämfört med stenkol eller olja. Men de mindre använder så gott som uteslutande ved.
